En av de klubbordföranden som uttalat sig i både LO-tidningen och DN är Fatima Andersson på Icas lager i Helsingborg, där 100 arbetare är mestadels fackligt oorganiserade inhyrda jämfört med 450 kollektivanslutna.
– Dagens slavar jobbar åt Proffice, säger hon.
Jörgen Andersson, som är klubbordförande på Dagab i Göteborg, hade velat se en maxgräns på högst tio procent bemanningsanställda i partihandelns avtal.
– Förbundet slår sig för bröstet, men vad fick vi egentligen? Ingenting, säger han i DN.
Det var redan på avtalskonferenserna innan avtalsrörelsen tydligt att bemanningsfrågan var allra hetast.
Frågan hade först väckts av Lagenaarbetarnas vilda strejk förra sommaren mot att Systembolaget ville ersätta fast anställda med bemanningsanställda. En första vitt- ring på möjlig framgång kom sedan lagerarbetarna på Coop i Bro (de Coopanställda har eget avtal) genom att varna för en ny Lagenaliknande strid lyckades få igenom den maxgräns på högst tio procent bemanningsanställda.
Handels avtalskrav gick också längre än LO:s gemensamma krav, som begänsades till att återanställningsrätten enligt LAS inte skulle få kränkas genom att hyra in bemanningsanställda. Handels krävde därutöver en maxgräns på högst tio procents bemanninganställda inom detaljhandeln – och krav på att inhyrning inom partihandeln bara skulle kunna tillåtas efter lokala avtal, något som tolkades som ett krav på vetorätt för lagerarbetarnas fackklubbar.
Att stridsviljan var hög framgick också av att en lång rad klubbordföranden och förtroendevalda i 15 av Handels lagerklubbar ställde sig bakom Jobbupproret för fasta jobb, nej till bemanningsföretag och rätt till heltid – ett upprop med brett stöd som drogs igång av Handelsklubben på Lagena och IF Metall på Ålö maskiner i ett samarbete mellan Lagenarbetarnas vänner och Septemberalliansens fackliga nätverk (se jobbupproret.se).
Missnöjet över att inget LO-förbund utom Pappers tog strid för de krav som väckts yttrade sig först genom protester framförallt i Västerbotten och Dalarna inom IF Metall och nu alltså i en betydligt skarpare och mer samlad form bland Handels lagerarbetare.
Protestlistan har, som Offensiv erfar, samlat stöd under hård moteld från förbundets ombudsmän. Kritiken är också svidande mot en lång rad frågor, som:
• att Handels accepterat bud som ligger för långt ifrån kraven;
• att avtalet i praktiken inte begränsar arbetsgivarens möjligheter att kringgå LAS, på annat sätt än att det blir en nämnd i stället för Arbetsdomstolen som ska titta på rättigheterna att återanställas;
• att inget hände när det gäller kravet på rätt till heltid;
• det dåliga resultatet även av löneförhandlingarna;
• förbundets strejkstrategi och sätt att presentera det nya avtalet.
Protesten är som Anders Ernhjelm, klubbordförande på Servera i Västerås, säger till LO-tidningen en styrkedemonstration.
– Vi sitter på bra kort. De måste lyssna på oss, om de inte gör det så får vi se till att hitta vägar så att vi gör våra röster hörda.
Handels förbundsledning, som tycks klart skakad, säger att skrivelsen ska behandlas redan på augustis styrelsemöte. Det svaga försvaret tycks vara att skylla på att man inte lyckades få LO-samordningen att ta upp en maxgräns – och på att man fått kalla handen från arbetsgivarna i Svensk Handel.
– Svensk Handel krokade aldrig på våra krav utan tyckte att den andra frågan om att stärka de uppsagdas rätt till återanställning räckte mer än väl, säger förbundets andre ordförandeTommy Tillgren i LO-tidningen.
Uttalandet vittnar solklart om den grundläggande bristen, att förbundet bara vädjat snällt till Svensk Handels och aldrig på allvar var berett att ta strid för medlemmarnas krav. Om Handels valt att gå ut i en påskstrejk sida vid sida med Pappers strejk, som också den handlade om bemanningsfrågan, skulle de gemensamt ha kunnat vända opinionen mot arbetsgiv- arna även utan de övriga LO-facken.
Upproret är trots detta en frisk fläkt som förhoppningsvis kan blåsa nytt liv i bemanningskampen.
Arne Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.